Ramlösa brunnspark

I slutet av 1600-talet upptäckte Jacob Döbelius att vatten från järnkällan i Ramlösa hade hälsobringande effekter på Karl XII:s soldater. Han blev så imponerad av vattnets verkan att han invigde en brunnspark i Ramlösa den 17 juni 1707.

I brunnsparken finns trädgårdsideal från olika tidsepoker men mest dominerar den engelska romantiska landskapsparken. Parken är uppdelad i en del där skogen växer fritt och en del där det ligger ett antal villor.

Skogsparken består av planteringar av bok, ek, ask och hassel. Kulturparken består av stora gräsmattor med pampiga träd samt alléer av kastanj, lind och lönn. Det finns många ovanliga träd, t ex kaukasisk vingnöt, turkisk hassel, kinesisk sekvoja, tulpanträd och platan. I parken hittar man också en lekplats.

I och omkring parken finns det flera vackra byggnader från slutet av 1800-talet. Två av dem är Brunnshotellet och Varmbadhuset. Det finns också flera hus som byggdes i början av 1800-talet, som Villa Desideria (1801), Läkarvillan (1800) och Brunnslasarettet (1836).

Det var mycket populärt att dricka brunnsvatten och Johan Jacob Döbelius ordinerade 17 glas vatten på fastande mage mot många olika sjukdomar. I slutet av 1800-talet upptäcktes av en slump en källa till, källan med alkaliskt vatten. Vattnet visade sig vara rikt på mineraler och salter. Kolsyra tillsattes och det var så vi fick Ramlösa mineralvatten.

Varje år firas Ramlösa brunnsdag, en folkfest med musik och aktiviteter. Många passar då också på att dricka det järnrika vattnet direkt från brunnen. 

Ramlösa Brunnspark är sedan 1973 förklarad som byggnadsminne, vilket är ovanligt för parker i Sverige. Detta innebär att byggnader inte får rivas och att exteriören på bebyggelsen ska behållas. Parken får inte bebyggas ytterligare och inga större förändringar får göras vad gäller de gröna ytorna i parken.