Resebrev från Indien

Vi är fyra elever som ska vara volontärer på ett barnhem för flickor. Hemmet heter NGO STOP och finns i New Delhi. STOP är en organisation som hjälper flickor som blivit offer för trafficking

Indien del 4 - Fair Trade India

10:e februari besökte Fair TradeIndia´s bas i Delhi. Fair Trade jobbar för rättvisa arbetsvillkor där producenter får arbeta med värdighet. Produkterna säljs till realistiska priser för att arbetarna ska få bra löner. Inom Fair Trade finns inget barnarbete och ca 60 % av arbetskraften är kvinnor. Vi fick se de olika avdelningarna på Fair Trade: kontoret där chefen, ekonomiansvarige m.fl. satt, lagret där produkterna packades för att skickas ut över hela världen, en verkstad där smycken tillverkades och en del av Fair Trades projekt som heter Tara produktions. Tara produktions driver en skola i slummen som vi åkte till. I en liten byggnad fick vi se en smyckesverkstad där 10 kvinnor och män satt på golvet och trädda armband och halsband i färgglada färger.

I en byggnad intill fanns en läkare som Tara har avtal med för billig sjukvård hos befolkningen i slummen, en trappa upp satt en grupp flickor i olika åldrar och sydde kläder.

De visade vackra klänningar m.m som de lärt sig att tillverka. På tredje våningen möttes vi av en klass med 4-12 åriga glada barn som sjöng och dansade för oss. De lär sig bland annat engelska i skolan och kunde prata med oss genom enkla fraser.

Det var intressant att se Fair Trade och deras olika projekt eftersom vi inte visste så mycket om det innan. I Sverige har vi en del världsbutiker där Fair Trade säljer sina produkter. I matbutiker kan man ofta hitta Fair Trade kaffe och choklad m.m. Vi kommer definitivt att försöka köpa mer Fair Trade och informera våra vänner i framtiden. Fair Trade jobbar för en bra sak!

Indien del 3

Efter en lunch på Pizza Hut tog vi TukTuk till vår praktik på tidningen Indian Express. Vi blev guidade genom redaktionen som var full av gamla datorer. Chefen för fotoavdelningen och en fotograf tog hand om oss och de berättade om hur det går till med bilder till Indian Express. Tidningen ges ut över hela landet och är skriven på engelska, det finns även en version skriven på hindu. I tidningen ges det mycket plats för bilder, de 11 fotograferna på tidningen är inte specificerade på olika generar utan turas om med de olika uppdragen de får.

Ojnam, som är en av de engelsktalande fotograferna på tidningen, visade bilder och svarade på frågor. Vi fick i uppgift att komma med våra egna bilder för att få kritik och feedback dagen där på.

Dag två återkom vi och visade några av våra bilder för chef-fotografen. Han gav oss tips på förbättringar och visade sedan några av sina bilder för oss. Han har fotat allt från Obama och Indiens premiärminister till barnen i slummen och sportbilder. Det var intressant och givande att få se.

Efter att vi fått lunch i redaktionens matsal så tog Ojnam oss ut på en fotorunda. Vi åkte till en lokal marknad där vi fick i uppdrag att ta vars fem porträtt med fri tolkning. Han fanns där för att ge oss råd men vi jobbade självständigt. I slutet av marknaden fanns en stor moské där vi fick lämna kameror och skor innan vi gick in med en stor morgonrocksliknande kappa över oss. Väl där inne fanns där många som ville prata med oss och Ojnam fungerade som tolk.

Under en avslutande fika så fick Ojnam se resultatet av dagens uppgift. Åter igen fick vi tips för att förbättra vår fototeknik. När vi var klara så hade det hunnit bli mörkt ute och därför begav vi oss hemåt.

Tredje och sista dagen på praktiken blev en eftermiddag då vi fick se hur tidningen sattes ihop. Vi träffade art directors, grafiska designers och illustratörer. En av illustratörerna vid namn Shyam visade oss hur han jobbade. Det var fascinerande att se hur en illustration växte fram. Vi fick se massor av Shyams illustrationer med allt ifrån porträtt i karikatyr och riktigt verkliga målningar till serieteckningar och tidningsframsidor. Shyam har ritat sedan har var liten och driver nu en blogg där man kan se och köpa många av hans verk; http://shyamcartoonist.blogspot.in/
Dagarna på Indian Express var spännande och lärorika. Vi är glada att vi fått chansen att se hur en tidningsredaktion fungerar i ett land som Indien.

Slummen i Bawana.

Idag fick vi se STOPS arbete i slumområdet Bawana. Vi besökte deras skola där elever i gröna skoluniformer hälsade oss välkomna. Eleverna berättade om deras framtidsdrömmar, en liten flicka ville bli polis och en annan följde sin pappas drömmar om att bli Pilot, efter att han nu dött. Vi fick dela ut lunchpaket och godis till barnen. Alla barn vi mötte i skolan och ute på gatan var glada och ville hälsa på oss, de ställde även gärna upp på foton.

STOP driver en kvinnogrupp i Bawana dit kvinnor som har det svårt ställt kan söka stöd och hjälp. Där får de möjlighet att ta ett microlån som en start för att komma vidare i livet. Några av kvinnorna har startat upp små butiker i området. När vi kom till kvinnogruppen så hade några av flickorna från skolan en teateruppvisning. Dom pratade Hindi så vi förstod inte allt, men det var en berättelse med budskap om hur trafficking kan gå till. Hos kvinnogruppen fick vi chips och dricka och de berättade för oss om deras liv och hur STOPs arbete har hjälpt dem. Många av kvinnorna hade många barn att försörja, de var dessutom ensamstående efter det att deras män behandlat dem illa. Deras historier var tragiska men de kunde ändå blicka framåt.

Det var intressant att få se STOPs arbete i Bawana och vi kommer att skänka de pengar vi samlat in till ett fortsatt arbete där. Att få se människor som har det så dåligt ställt men ändå kan se så lyckliga ut i det lilla de har var inspirerande och rörande.

Rinkus Bröllop

Vi fick låna saris av Roma när vi åkte till Rinkus bröllop. Flickorna hjälpte oss att ta på dem på rätt sätt, en komplicerad procedur men till sist satt dem som de skulle.  Vi fick vårt hår fixat och de målade även makeup.

I trädgården hade bord och stolar burits ut och i en hörna lagades det mat. Vi fick frukostpaket, snacks och en stor lunch med dessert. Dom hade byggt upp en scen med färgglada skynken och mattor och ställt ut stolar med vackert överdrag där brudparet satt. Rinku var svår att känna igen, sist vi såg henne var hon naturligt söt men nu var hon uppklädd, fint sminkad och med blommor i håret. Hon var så vacker i sin röda klänning och hennes man som satt bredvid såg snäll ut.

Kvinnorna på mottagning var fint klädda i färgglada saris men vi vita tjejer fick mycket uppmärksamhet. Jag pratade med en flicka från hemmet och sa att jag tyckte att hon var vacker, hon svarade mig ”I’m okay, but you look beautiful like a Barbie doll!” Det känns så konstigt att ett ideal för dem är att vara ljushyad. Vi själva tycker att alla flickor på familjehemmet är så vackra!!

Miranda House & Gandhi museum

Idag var vi på ett studiebesök på Miranda House, ett universitet i Delhi för flickor. Innanför deras grindar var en stor fin gräsmatta där det satt massor av studenter. Inne på skolan fick vi vara med på en lektion med en filosofiklass. Läraren som är aktiv i STOP berättade för klassen om deras arbete och vi fick presentera oss och berätta om våra upplevelser från besöket på STOP dagen innan. Klassrummet var litet och eleverna satt vid gamla träbänkar.

Eleverna kom från olika delar av Indien och det fanns även en utbytesstudent från Kanada med i klassen. Detta fungerar bra då all undervisning sker på engelska. Eleverna droppade in lite eftersom i klassrummet efter att lektionen hade börjat, det var ingen som störde undervisningen men vi såg att många satt med sina telefoner uppe. Vi hade tänkt oss en striktare undervisning men det kändes avslappnat mellan lärare och elever. Skolan var stor och gammal, klassrummet hade dålig belysning och läraren skrev på griffeltavla. Eleverna fick möjlighet att ställa frågor till oss, men de var blyga så vi gick vidare.

Efter ett besök på toaletten, även här ett hål i marken utan toalettpapper, åkte vi vidare mot Gandhi Museum.

Gandhis museum var i den bostad där han bodde de sista 144 dagarna av sitt liv. I huset fanns massor att lära om Gandhi, hans sovrum stod så som han lämnade det dagen han dog för ca 60 år sedan, vi kunde följa hans fotsteg igenom trädgården som ledde fram till ett monument. Detta monument restes på den plats där Gandhi sköts till döds. När vi gick i Gandhis trädgård och till hans tempel var vi tvungna att ta av oss skorna, detta kändes lite ovant.

På museet fanns en modern multimediasektion där vi kunde testa på massor av kreativ konst som relaterar till Gandhis liv. Vi kunde spela på en elektrisk harpa, spinna tråd på en touchskärm, se olika bildspel, få information om olika människor från Gandhis liv och höra olika sorters böner. Det var riktigt coolt och skiljer sig mycket från andra museum man kan besöka i Delhi.

Familjehemmet

Vi gick upp tidigt för att äta en rejäl frukost. Sedan bar det iväg mot familjehemmet med ett stopp för att hämta upp journalisterna på deras exklusiva hotell. Resan tog drygt två timmar. På Familjehemmet visade Rinku och en föreståndare oss runt och vi fick se flickor som sydde vackra kläder.

Deras kalla och kala sovsalar bestod av endast sängar och en garderob. De spenderar sin fritid i ett rum där de kan dansa och spela musik tillsammans, de kan också sitta på golvet för att se på tv. Utomhus finns en stor gräsmatta där flickorna kan sitta och prata eller utföra olika sysslor.

Vi hade fått i uppdrag att fotografera alla de varor som STOP tillverkar och säljer för att sätta ihop en katalog där de kan sälja sina varor i Sverige. Några av flickorna hjälpte oss medan vi plockade fram alla smycken, väskor, ramar, askar m.m. Fotograferingen tog någon timme och sedan var det dags för oss att äta lunch. Vi fick veta att flickorna på hemmet var indelade i olika grupper som skötte olika sysslor. De som hade hand om köket serverade oss dahl, ris, bröd och linssoppa, samma som vi ätit hemma hos Roma. Gott!

En av flickorna som heter Nas var otroligt duktig på att göra hennamålningar och målade våra händer och underarmar fullt av vackert mönster.

Flickorna var trevliga och några som vi samtalade med berättade lite om deras vardag och vad de hade för intressen. En tioårig flicka berättade om hur hon älskade att dansa och sjunga och hur det kom en lärare till hemmet varje vecka som gav dem lektioner i detta. På hemmet fanns en ”beauty shop” där några av flickorna tränas för att kunna jobba på en skönhetssalong med sminkning, manikyr och håruppsättningar m.m. Det finns även chans för dem att lära sig köra bil för att bli taxichaufförer, drömmarna är många och STOP jobbar för att kunna förverkliga dem och få alla flickor att bli självförsörjande.

Dagen var givande och det var intressant att få vara med flickorna på hemmet. Vi fick se dem dansa och även dansa tillsammans med dem. Det är fascinerande att se hur glada och lyckliga de kan se ut även om vi vet att de alla kommer ifrån hemska förhållanden. De blickar framåt och kan känna sig trygga ihop med Roma och de andra föreståndarna på hemmet.

Vi ser fram emot att komma tillbaka till hemmet på lördag då Rinkus bröllopsmottagning hålls.

Innan avresa

På måndag den 30 januari åker vi till Indien! Vi är fyra elever som ska vara volontärer på ett barnhem för flickor. Hemmet heter NGO STOP och finns i New Delhi. STOP är en organisation som hjälper flickor som blivit offer för trafficking.

Moa Forssman MP3Foto, Frida Persson MP3Graf, Emma Fredriksson MP3Röbi och Viktorija Zymanteite MP3Graf ska följa den dagliga rutinen på hemmet. De ska sedan använda sina intryck och erfarenheter från resan för att bl. a. göra sina projektarbeten.

– Jag vill uppleva världen på ett sätt som jag vanligtvis inte brukar göra. Få se världen på ett helt annat sätt och hjälpa till.  Jag vill lära mig nya saker och utvecklas som person, säger Viktorija.

– Att få se och uppleva ett så speciellt land som Indien och för att lära mig mer om trafficking. Jag tror att man måste se dessa saker med egna ögon för att få en liten aning om vad det handlar om, säger Frida.

– Jag vill få en inblick i en så annorlunda kultur och kunna kombinera projektarbete med resa. Sen ser jag fram emot alla unika fotomöjligheter! säger Moa. Det ska bli spännande att få se STOP på riktigt efter att haft kontakt med organisationen här.

– Känns bra att kunna göra något för någon annan. Jag vill visa med hjälp av mina kunskaper inom filmning hur folket i Indien lever och hur barnhemmet sköts, säger Emma.

Eftersom vi går Media passar det bra för oss att hjälpa till med någon trycksak. Vi ska hjälpa STOP med en presentation över alla de saker som flickorna tillverkar. Det kan var smycken, väskor, mobilfodral  t.ex. Vi har också hjälpt till att göra en kalender för år 2012.

Före resan har eleverna varit engagerade i olika projekt. För att känna sig delaktig i resan har t.ex. Moa ordnat middagsbjudningar som sitt projektarbete. Viktorija har arbetat utanför skolan. Härmed har de också kunnat bidra med pengar till STOP.

Eleverna har gått en studiecirkel om Indien anordnad av ABF i Helsingborg. Den gav en inblick i hur olika allting är i Indien. Eleverna fick också veta hur STOP arbetar för att frita flickorna.

Eleverna har många förväntningar inför resan. Frida sammanfattar det så här.

– Att få se landet och kulturen, att träffa Roma som ligger bakom hela barnhemmet, att få se hur slummen och barnhemmet ser ut. Jag ser framemot allt!

Vi blir borta 18 dagar. Följ oss under resan i vår dagbok.

Med på resan är Ulla de Silva lärare på Medieprogramet  och Günter Heeren från ABF.